Velvet Eden - blanc et noir

recension - 30.03.2015 12:00

Svart och vitt, rock och elektroniskt

Elektroduon Velvet Eden är tillbaka med ett nytt minialbum, blanc et noir, fullproppat med mörker och gothiska berättelser. Det här är andra skivsläppet med Chro som medkompositör, har han hunnit få med sin prägel på musiken eller inte?

Velvet Eden har med sin brokiga bakgrund skiftat inte bara i medlemmar utan även musikaliskt.
Sedan 2014 då bandet återgick till att vara en duo har de flesta låtarna varit elektroniska utan särskilt stora inslag av rock. Låtarna på blanc et noir är skriva av både sångaren, Dada och gitarristen och synthspelaren Chro.
Som alltid är Velvet Edens musik mörk och öppningen med Luzifer är perfekt. Låtens intro påminner om den gamla klassikern Madame Tarantula, samtidigt som Chros elgitarr lägger en medryckande melodi över den mörka elektroniska grundmelodin.
Toxic Queen sticker ut med sitt snabba klubbsound som inte direkt matchar de övriga spåren. Dock är det inget negativt, det skapar variation och oavsett låten klarar Dada basröst alltid lägga sin egen prägel. Låten påminner starkt om Black Butterfly som bandet släppte med tidigare medlemmar, fast Chro har helt klart lyckats bättre och Toxic Queen framställs betydligt proffsigare.

Vilka låtar Chro skrivit märks tydligt. Han är gitarrist och därför innehåller självklart hans låtar klara rockinslag. Jailed prince är första Velvet Eden låten att sjungas helt på engelska. Melodin är ganska hård, elgitarr och inslag som för tankarna till gamla 8 bitars tv-spel. Dadas vrängda röst och den hårda låten påminner om Velvet Edens gamla demolåt Operaza no Kaijin. Jailed prince är väldigt annorlunda jämfört med övriga låtar, att den dessutom följs av en stillsam harpa och flöjt som öppnar Misery ger lika stor kontrast som svart och vitt.
Misery är väldigt varierande, lugn öppning för att sen i mitten brytas av med en rytmisk melodi av Chros elgitarr.

Det andra guldkornet på skivan, No.15 är skrivet av Dada. Han siktade på att få låten i gammalt stuk, så den är uppenbart utan rockinfluenser. En snabb rytm med vad som låter som stråkar. Det intressanta i låten är främst Dadas röst. Han går från att vara lika snabb som melodin till att i refrängen sjunga långsammare. Dadas röst slutar aldrig beröra lyssnaren.

Ingen Velvet Eden skiva är komplett utan deras mest utstående karaktär Alice, så som avslutning finner vi passande låten Goodbye Alice.
Titeln lurar möjligen lyssnare till att tro att det är en mörk och dyster låt, men tvärtom känns Goodbye Alice nästan pop.

blanc et noir innehåller två sidor av allt. Velvet Eden är tillbaka till att vara en duo, både Dada och Chro har skrivit musiken, det är både modernt synth och tyngre gitarrslingor och rent visuellt finner vi en mörkhårig Dada på omslaget och en blond Chro på baksidan.
Även om Velvet Eden hållit fast vid sitt gothiska tema har musiken alltid varierat. Det är just det som gör dem så speciella och vi ser fram emot fler sagor framförda av denna unika duo.
relaterade objekt
relaterade artister
kommentarer
blog comments powered by Disqus


annonser
  • Chaotic Harmony
  • SYNC NETWORK JAPAN
  • euroWH