UPPSKRUVAD KONSERT MED ROCKIGT STING

konsertrecension - 22.06.2012 18:05

Under sin första turné i Europa, -Sasori-, spelade SCREW den 15 juni på UppCon:12.

Den stora salen i Uppsalas Konsert och Kongress-byggnad fylldes strax innan sex på fredagskvällen den 15 juni av mestadels fantasifullt utklädda ungdomar intresserade av österländsk kultur och japansk visual kei-rock. Vid det laget UppCon:12s egna konventvärdar klockan 18:05 steg ut på den ganska långa scenen, som förresten inte var täckt av någon ridå, för att presentera bandet som just skulle ha sin första spelning i Sverige under sin första egna turné i Europa, SCREW Europe Tour 2012 -Sasori-, där "sasori" betyder 'skorpion', syntes bara tomma röda sittplatser spridda här och där i den stora salen. Och när mestadels skorpionsvartklädda SCREW därpå kom ut på scenen ställde sig de flesta i publiken upp och klappade välkomnande. Först uppenbarade sig medlemmarna som spelar instrument, gitarristen Kazuki, trummisen Jin, basisten Rui och gitarristen Manabu, och när de väl intagit sina respektive platser visade sig även sångaren Byo till publikens jubel. Den stora salen var nu nedsläckt och till vitt strålkastarscenljus skruvade SCREW upp locket på sin allra första spelning i Sverige.

Konserten mjukstartade med Sakura no ame, från den nya skivan Biran -BIRAN- som släpptes i februari, med sin hoppiga refräng. Byo uppmanade publiken att hoppa medan han själv svängde lite grann. Men publiken var inte riktigt uppvärmd ännu och inte heller bandmedlemmarna rörde sig mycket under första låten. "Är ni redo?" frågade Byo och manade alla att räcka upp händerna. De mest entusiastiska fansen i raderna längst fram följde ivrigt hans "Koi! Koi! Koi!" med knytnävarna pumpande i luften i takt till tunggungande The Abyss som verkade värma upp både band och publik. Byo growlade djupt och ropade "Kom igen! Kom igen!", Kazuki och Manabu bjöd på dubbelgitarrsolo, den blonderade Rui eggade på publiken från scenkanten och Jins trumsetpodium var upplyst av lila och vita strålkastarljus. Till JELLYFISH dök en lång smal handduk upp i sångarens hand som han snurrade ovanför sitt huvud till och från under låten i takt till dess rock'n'roll tunggung. Kazuki fick sjunga lite med Byo i hans mikrofon medan Manabu och Rui först interagerade med varandra för att sedan vända sig mot publiken och leende interagera med dem där också. Byo pussade en tjej med färgglad tuppkam, som stod i första raden, på pannan medan Rui pussade luften för att nå fler i publiken med sitt tack.

Efter en liten vattendrickarpaus utropade Byo "Yeah!" och visade publiken hur näven taktfast knådar luften till den gamla godingen Death's door. Därpå kastade han sig in i den tungrockande låtens varierande sångröstlägen, och pausade bara för att om vart annat höja djävulshornshänder och från munnen spruta vatten på de främre raderna av publiken. Kazuki och Manabu höll melodin tungt drivande på var sin kant av scenen. Innan publikens jubel och applåder ens tonat ut påbörjades den lite bluesaktiga Gather Roses i och med att Byo klev upp på mittpodiet vid scenkanten, drog ner sin tröja över vänstra axeln, förföriskt gungade på höfterna och sexigt viskade fram texten. Han klev strax ner från podiet, ställde sig vid scenkanten och började smeka sig själv och sitt skrev i det röda och gula strålkastarljuset för att sedan låta de i publiken som nådde fram röra honom där de ville: "Ah!". Rui och Jin såg till att rytmen gungade funkigt ända till låtens slut då sångaren stod med ena armen över ansiktet. Med både bandet och publiken således uppskruvat upphetsade lockade Kazuki publiken att slå näven i luften genom hela nästa låt, en klassiker från skivan VIRUS från 2007, innan han tillfälligt bytte plats med gitarristen på andra sidan scenen. Och publiken lydde villigt med både händer och hopp, de senare förevisades under låten av Manabu och Rui. VEGAS är en röjig rocklåt vars gitarrsolo utförs av Manabu, denna kväll stående på mittpodiet medan dess rättmätige innehavare, Byo, fortfarande med ena axeln bar, hälsade på hos Kazuki för att spruta vatten från mun på publiken där. Jin fick glänsa lite mot slutet av låten innan sångaren tackade publiken, och en liten paus tog vid i rosa strålkastarscenljus.

Den lite lugnare BRAINSTORM startade i dämpat vitt scenljus och möttes av jubel från publiken som verkade känna igen låten, dess skönsång och Manabus gitarrsolo. Alla i bandet var rätt orörliga på scen, men Kazuki gungade lite och flirtade medan Byo försökte dansa lite. I och med Cursed Hurricane tog konserten en lite tyngre vändning igen med knytnävsskakningar i luften. Gitarristerna bakgrundskörade till och från, och innan sitt gitarrsolo fick Kazuki tillfälligt sällskap av Byo på högra sidan av scenen, varpå sångaren flirtade med dem i publiken och peppade dem att visa entusiasm. "Är ni redo?" undrade sångaren ett par gånger och så var den taktfast dunkande DEEP SIX igång: "Koi! Koi! Koi!". Rui flyttade sig längst ut till vänstra sidan av scenen där en del fans samlats stående i gången från sina sittplatser längre bak. Byo gick ner på knä och sjöng lågt, och även Kazuki sänkte sig till främre radens ansiktsnivå. Jin trummade taktfast, Manabu och Rui snurrade livligt runt runt och Kazuki gav järnet han med. Till vitt, neonrosa och blått strålkastarljus satte sig Rui på kanten av trumsetpodiet och fortsatte spela sin bas sittandes en stund. Fler och fler i publiken verkade ryckas med, och Jin dunkade förlängt på sitt trumset för att markera låtens slut och ännu en liten paus.

Pausen var avklarad i och med att Byo inte längre drack upp sitt vatten utan sprutade ut det på publiken istället. Sedan kom instrumenten igång och Byo kastade först upp knytnäven i luften för att sedan forma näven till den globalt ökända långfingerhanden och så var den korta men intensiva UNWORLDLINESS KINGDOM igång på riktigt. Alla tre på stränginstrument bakgrundskörade och alla fem i bandet headbangade, liksom de främre raderna i publiken. Rui briljerade på sin bas, och sångaren vrålade, dansade och räknade ner med hjälp av sina fingrar: "Fyra, tre, två, ett" tills bara långfingret var kvar uppstående till det tunga och snabba men kortvariga rock'n'rollandet. TRANCE inleddes med att alla utom Jin samlades framme vid mittpodiet och pockade på publiken: "Wai! Wai! Wai! Kom igen!" och förde händerna från höger till vänster. Musiken varierade från lugn till tyngre, och medan Kazuki och Manabu spelade tillsammans framme vid mittpodiet så satt Byo och RuiJins trumsetpodium där sångaren matade basisten med vatten från en vattenflaska. Och så samlades de fyra rörliga bandmedlemmarna framme vid mittpodiet igen och med avslutande ostyrigt headbangande tog låten slut. Men bara för att bereda plats åt nästa headbangingattack, fast i mer synkroniserad form denna gång. Till Barbed wire headbangade alla i takt, inklusive Jin, först snabbt och upprepat höger-vänster, sedan långsammare gungande fram och tillbaka. Inte bara huvudskakandet varierade utan även Byos sångsätt, från falsettskrik till dödsgrowl. Trots att det redan var fullt ös både på scenen och framför den eggade ändå Rui på stående på trumsetpodiet för att sedan riva av ett funkigt basriff. Kazukis breda leende bländade nästan till och med de i publiken som befann sig längre bak och på den andra våningen i den stora salen när han vände sitt charmiga leende uppåt.

Stämningen och energin gick på högvarv, liksom Jins trumspel när alla på scenen samlades kring honom inför S=r&bs korta rock'n'rollinledning. Så spriddes medlemmarna ut på scenen igen och Byo sprutade vatten på publiken både från mun och flaska, medan Rui och Manabu istället ägnade sig åt varandra ett tag då basisten kramade om gitarristen bakifrån och sedan pussade de varandra på munnen, till publikens högljutt förtjusta jubel förstås. Byo och Kazuki ställde sig en stund på Jins trumsetpodium innan de fyra rörliga medlemmarna tillfälligt möttes vid mittpodiet där Byo höjde två djävulshornshänder i luften innan musiken plötsligt tog en lugnare vändning och sångaren kved fram texten till den stillsamma melodin. Men detta dämpade parti av låten varade inte länge och strax var det åter fullt ös. Jin ställde sig upp och pekade uppfordrande med ena trumpinnen mot publiken, Byo ställde sig på scenkanten med mikrofonstativet rakt ut från skrevet över fansens huvuden, Rui sprutade vatten på dessa huvuden och när plastflaskan var tom hivade han den långt ut till publiken, Kazuki och Manabu bytte scenkant och interagerade glatt med varandras jublande fans. Det var över huvud taget mycket band-publik-interaktion under denna långa rocklåt, och åtminstone de främre raderna lär ha blivit ordentligt överösta med vatten och hela den stora salen med SCREWs skorpionstingskärlek. "Lasto. Lasto. Oi! Oi! Oi!" signalerade Byo inför sluttampen av denna den taktfasta fullt-ös-delen av S=r&b och övergången till nästa parti i låten som bestod av lite mer skönsång, som dock var lite svår att höra där Byo vaggade fram på scen med ena handen nedstoppad i fickan under detta melodiösa mellanspel. Ett andningsuppehåll innan slutklämmen... Fullt ös, medvetslös och ett rasande headbangande i stor skala: "Tack!". Bandmedlemmarna räckte upp sina händer, instrument och trumpinnar i luften till tack och lämnade scenen. Byo var först av, Rui vinkade till andra våningen och Kazuki fyrade av ännu ett av sina stora och charmigt bländande leenden.

Medvetslös ja, just som "En-co-re!"-ropen och -klappen påbörjats tändes plötsligt helljuset i den stora salen och alla tystnade. Det visade sig att SCREWs skorpionsstingande rockkonsert blivit snäppet för mycket för ett av de mer entusiastiska fansen längst fram, men konventpersonalen bar snabbt ut henne, helljuset släcktes och "En-gång-till!"-ropen, -klappen och -stampen återupptogs tills bandet efter några minuter dök upp igen. Eller i alla fall fyra av dem, nu med den aktuella -Sasori--turné-t-shirten på sig, och de välkomnades förstås tillbaka med jubel och applåder. Spridda rop på Byo hördes i den stora salen, och strax kom han smygande in bakom Jin och satte händerna om midjan på honom bakifrån i förbifarten på väg mot mittpodiet med turné-t-shirt över bålen, solglasögon på näsan och handduk i handen. Mer jubel och applåder, och så brakade den gamla godingen VANQUISH, från skivan VENOM från 2007, loss med sitt intensiva handdukssnurrande och rock'n'rolliga tunggung. Först utförde Rui sitt bassolo på mittpodiet, sedan togs den centrala platsen över av Kazuki och hans gitarrsolo. Basisten förflyttade sig till trumsetpodiet och fick sällskap av Byo som tog av sig solglasögonen och snurrade handduken runt runt runt. Manabu gick ner på knä och spelade sin gitarr i ordentlig närkontakt med sina fans. Kazuki lade handen på hjärtat och visade därefter handflatan mot fansen på andra våningen för att visa sin tacksamhet även till dem där.

"Lasto!" informerade Byo och viskade därpå ömt namnet på konsertens sista låt, från bandets födelseår 2006: "Nanairo". Denna mjukare låt med sin poppigt svängiga och hoppigt gungiga melodi verkade tilltala de flesta i publiken. Rui gjorde leende ett V-tecken mot andra våningen, Manabu flirtade med sina fans, och Byo på mittpodiet sjöng med handen ibland i fickan ibland gestikulerandes i luften. Medan Kazuki upptog mittpodiet med sitt sprittande glada solo satt Byo och Rui på trumsetpodiet. De fortsatte sitta kvar där även efter gitarrsolot och sångaren sjöng så lite lugnt och stillsamt en stund brevid basisten som hade handen i hakan i det blå och gröna strålkastarscenljuset. Så poppade musiken till sig igen och den generellt sett uppskruvade konserten med rockigt sting avslutades på ett trallvänligt sätt i en angenäm atmosfär ungefär klockan 19:25. Under publikens varmt uppskattande applåder bockade Byo mot andra våningen och lämnade scenen med ett sista tack till alla: "Doumo arigatou!", Manabu lyfte sin gitarr i luften till tack, Rui slängde ut plektrum till publiken, Kazuki lade sin handflata mot bröstkorgen som tack och log en sista gång sitt smittsamma leende mot fansen på andra våningen, och sist men inte minst fick Jin ett avslutande jubel från publiken när han kom fram till scenkanten innan han som siste man gick av scenen. Och när helljusen kom på visade det sig att ytterligare åtminstone ett fan hade svimmat av upphetsning över SCREWs allra första spelning i Sverige.


Låtlista:

1. Sakura no ame
2. The Abyss
3. JELLYFISH
(-paus-)
4. Death's door
5. Gather Roses
6. VEGAS
(-paus-)
7. BRAINSTORM
8. Cursed Hurricane
9. DEEP SIX
(-paus-)
10. UNWORLDLINESS KINGDOM
11. TRANCE
12. Barbed wire
13. S=r&b

Extranummer:

14. VANQUISH
15. Nanairo

(Fotografierna är från SCREWs spelning dagen efter den på UppCon:12, på Gloria i Helsingfors, Finland.)
relaterade artister
relaterade konserter och evenemang
SCREW 15/06

SCREW
Uppsala - Sweden
Uppsala Konsert och Kongress
kommentarer
blog comments powered by Disqus
relaterade teman

Konserter i Sverige

relaterade bildgallerier


annonser